Ponera påsken pågår, promenad på programmet

Honey I´m home...

Och så mör jag är i fötterna!
Det är mycket gott som stoppats i munnen den här påsken. "Faster" är otroligt duktig på att servera fin mat. Underbart aptitligt både för ögat och magen. Tack för allt!

När frågan kom om jag ville följa med på långpromenad denna soliga påskdag tackade jag inte nej. Min nackspärr kom tillbaka igår och jag visste inte hur det skulle gå men en god natts sömn hade mjukat upp och jag var fit for fight. Hade jag inte haft en äkta Säfflebo som ciceron vet jag inte var jag hade hamnat. Det behövde jag inte bekymra mej om för jag följde bara med, även om psykopaten till ciceron (inside joke) försökte vilseleda min riktning några gånger. Den gubben gick inte...

Aslan "bergsgeten" i frihet, Duse udde - Vänern

Vi vandrade på i hyfsat rask takt ut mot Duse udde och klipporna vid Vänern. Skogstigar, kringelikrokar, öppna fält, fågelsång och motvind. Till slut var vi framme vid det mäktiga vattnet. Väl där mötte vi upp de övriga (plus hund) som tagit bilen ut och tanken var att åka tillsammans tillbaka. En stunds andhämtning med panoramavy. Insöp det storslagna och njöt av vårljuset. Frihetskänslan som börjar vid horisonten och som sköljer in över oss. Stillhet och mäktigt berusande på en gång. Knäppa valde vi att inte åka med utan gick till fots både tur och retur. Totalt 18km.

På eftermiddagen besökte vi fasters häst där han bor i vacker natur och barnen fick rida på söta Edall. (De vuxna fick också förutom de som blivit för stelbenta efter långtur). I stallet ryktas det att man kan passa på att fisa om någon lyfter på ens bakben... Aslan trodde att han fick skälla ut fåren i hagen och sen var det dags att tacka för oss och fara hemåt till Närkeslätten igen...