Vi välkomnar vackert väder vid Valborgs värmande våreldar

Idag är det Valborgsmästarafton.

Ett ord myntat av min son i yngre år. 

Han blir nog jättearg på mig om han läser det här men den smällen tar jag. Dagen till ära vann hans klass skolans talangtävling idag, ett melodifestivalmedley. Han har också sålt majblommor utan att jag fått köpa någon...

När jag kliver ut från jobbet idag möts jag av en glad stad. Solen skiner och våren är här på riktigt. På närmsta uteservering sitter ett gäng äldre herrar och sjunger vårsånger i stämmor. Stämningsfullt och en försmak av kvällens firande. Härligt spontant och flera förbipasserande jublar och applåderar. En glädje som smittar av sig vida omkring. 

Cyklar hem över stan och parkerar mig sedan i solen ute på trädäck för att äta lite försenad lunch. Blir snart störd av en hutlöst äcklig spindel stor som ett hus och hårig som en peruk. (ok jag kanske överdriver något men ni måste få en tydlig bild över min situation här) Försöker ropa efter hjälp, men mina hjältar inomhus kommer ut och beskådar besten, ryser högljutt och går sedan in igen!?? Övergiven. Ensam. 

Hunden är inte ett dugg intresserad av odjuret och katterna syns inte till någonstans. 

Snart får spindeln för sig att klättra upp på taket och ett nät av trådar fladdrar i vinden efter honom. Jag avviker och går och sätter mig med min dator längst bort på altanen. Vill inte riskera att bli attackerad ovanifrån. 

Ikväll flyr jag huset och hojkar ner med de andra till slottet för att titta på när bågskyttarna tänder eld på brasan som traditionsmässigt flyter på en flotte i Svartån. Det brukar kännas riktigt mäktigt att stå där bland så många andra stadsbor. Att sjunga in våren tillsammans och beskåda fyrverkerierna över slottstaket mot den mörka kvällshimlen. 

sköna maj välkommen!

ps. jag har inte för avsikt att infoga någon bild på spindeln...