Familjens festligaste fyllhund firad. Förnärmande favorisering fräser Freja fisförnämt, frånvarade fräckt från födelsedagsfesten.

För ett år sedan idag föddes, i en kull tillsammans med två andra hanar och en tik, en liten ful Mittelspitzhane på Madre Marias kennel i Odensbacken. För inte är de väl egentligen särskilt söta när de är helt nyfödda? Pappan heter Timo (Daydream Secret) och bor på Sable Shade´s kennel i Arboga.

När det så äntligen blev dags att hämta hem den lilla skruttvalpen hade de hunnit bli desto sötare.

Oerhört näpet och jag är lite chockad över att jag skulle kunna fastna för en hund. Jag har aldrig gillat hundar. En stor hund jagade mig på stranden när jag var liten, det var otäckt. En stor hund hoppade efter åran min pappa bar över axeln. Den hunden bet pappa djupt i axeln, det var också otäckt. Fast min hund är inte otäck. Det sötaste med min hund är näsan, eller nos heter det kanske på ett djur. Den rör sig så rart när han känner lukten av något och så är den av ett sådant märkligt material.

I morse fick Aslan sjävklart ett paket på ettårsdagen. Bortskämd som den lilla sladdis han är. Det var inslaget med papper precis som ett vanligt paket till vilket annat födelsedagsbarn som helst. Han blev ivrig och kände säkerligen lukten av innehållet rakt igenom pappret. Han satt stilla och väntade, tog det fint i munnen och smet sedan snabbt undan med det bakom soffan så att han kunde vara säker på att ingen skulle kunna ta det ifrån honom igen. Där i fred slet han upp paketet med tänderna fortare än kvickt. Innehållet var fest!

Freja fick inget, hon ville inte vara med då. Hon tycker heller inte alltid om när Aslan försöker kliva på henne och göra upprepande stötande rörelser mot hennes bakdel. Då fräser hon ifrån. Kanske som kvinnor i allmänhet...?

Tiden med bäbisar går alltför fort och det känns som igår han fyllde ett halvår.
Grattis Aslan! och grattis till mig som i honom fått en sån charmig följeslagare i livet.