...jag kan lura dig till Skåne!
Årets vårtalare vid slottet igår Pernilla Månsson Colt måste absolut ha blivit lurad av någon för att lämna Örebro och hamna i söder.
Det är fint i Skåne, visst är det det.
Men om jag skulle bli lurad att åka dit nu skulle jag aldrig komma över min bebissjuka eftersom min vackra kusin precis fött en söt liten gosse. Grattis till det nya lilla livet!
Pernilla återvände i alla fall till oss under gårdagskvällen för att tala så vackert till stadens invånare och för att bränna sina långkallingar. Inledningsvis talades det om köttfärsblom och brinnande näsor fast jag tror jag måste hört fel...
På balkongerna i närliggande byggnader runt slottet stod människor på första parkett och i parken var det tvärfullt av vårglada Valborgsfirare. Kanslibron blir som vanligt ett utmärkt alternativ. Där kunde vi se fladdermössen busa nära vattenytan och över hustaken längre bort lyfter flera rislyktor och svävar med ett skimmer iväg högre och högre.. Månen ser på och stjärnorna är klara. Vi sjunger in våren och lyssnar till saxofonens toner som ekar i den ljumma kvällen.
För tjugofemte året i rad arrangeras firandet av Vasakyrkan. Men "allt som har en början har ett slut". Jag har inte varit med vid alla dessa tjugofem tillfällen men skulle sakna grejen om jag inte får åka dit och se på brasan nästa år. Bågskyttarna träffade med pilarna och brasans stora lågor flammade och värmde ända bort till oss på bron. Men en av bågskyttarna haltade dessvärre därifrån så vem vet om han blivit träffad i benet under genrepet...
Avslutningsvis sprakade tusenlapparna i färgformationer över slottet. Kvällen började mörkna och spektaklet var onekligen vackert.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar