Gårdagen höll inte vad jag utlovade. Förkylningen lättade inte alls trots att jag hade den inställningen. Den bröt istället ut rejält igår kväll och nu sitter jag här och nyser som en galning och funderar kring hur många viktiga hjärnceller jag förlorar. Jag har nog inga kvar efter det här. Känner mig ganska rubbad. Huvudet spränger och näsan ser ut som en jordgubbe.
Hemma från jobbet.
När sonen cyklat till skolan för att ha nationella prov i engelska hela förmiddagen, dottern tagit bussen in till stan för sin andra praodag på restaurangen och pappan lämnat hemmet för kurs, då är det bara jag och djuren kvar. De kan i alla fall inte skratta åt min sensuella röst som de andra människorna gör. Jag kan inte klandra dem i och för sig...jag låter som en blandning mellan Kalle Anka och en smurf just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar