Sandhammarens sköna stränder stillar själen

Sista dagen innan hemfärd - Ystad, Ales stenar, Sandhammaren

Frukost i tältet och sen på med badkläder och ner till havet direkt. Jag gick förbi ett ambulerande torgstånd och kunde inte motstå att köpa en liter av de största jordgubbarna jag sett. Passa på, så mycket sol och bad vi bara orkar. Tanka fullt med sommarminnen så känslan kan stanna kvar ända till den bistra hösten. Känna den varma, mjuka sanden under fötterna, sitta vid strandkanten och få vågorna över sig. Äta glass i sommarvärmen.

Jag finner vila vid Ales stenar

Sedan när vi matat oss med allt det och nästan fått nog i solskenet var vi redo för nya äventyr.Ystad kallade på oss. Charmiga gamla stad med gränder och fantastiska hus. Lite käk på en uteservering innan nästa utflyktsmål - Ales stenar i solnedgången. Nordens Stonehenge, solkalendern uppe på åsen vid Kåseberga. Läckert ljus och häftig plats med fåren som betade i trakten runtomkring.

Som ett sista äventyr innan vi återvände till tältet för att sova sista natten stannade vi vid Sandhammaren. Solen hade gått ner och det började bli kallt i luften, men när vi fick se de böljande sanddynerna och klev ut på den svala, vita sanden kände vi hur havet lockade. Man kan bara inte stå där på denna sydliga plats av Sverige (nästan så långt söderut man kan komma) och inte kliva ut i havet. Jag ville i alla fall inte missa det. Kallt men underbart. Platsen kändes magisk men lite kuslig på samma gång. Tyst och stilla och det kändes som att vi ville viska för att inte störa...långt därborta gick en ensam vandrare längs stranden.