Den här sommaren har Sveriges befolkning (och okej inklusive jag själv) klagat på vädret mest hela tiden. Köerna inne på resebyråerna slingrar sig långa. Uppgivna semesterfirare ledsnar på sitt hemlands väder och flyr utomlands.
Årets solperiod vill inte riktigt vakna till liv och allt regn gör oss på sin höjd vackert rostbruna.
Men så har man ju ändå semester och är fri att göra vad man vill. Hur underbart är inte det?
Vi kollar in väderprognosen för veckan och ser att visst ska det regna, hemma och i Dalsland där torpet ligger. Men söderut, vid kusten där kommer solen bo.
Vi åker dit. Österlen har lockat mig länge. Äntligen blir det av. Utan något bokat, bara köra spontant. Vi åker längs kusten och upptäcker eftersom. Sverige är vackert och jag njuter av ledigheten och upplevelserna. Visst kan det bli obekvämt och visst kan det bli tjuriga barn och visst kan det bli tjafsigt..men det glöms snabbt bort igen och glädjen och de fina minnena övervinner allt.
Första natten stannar vi strax norr om Västervik, ute i skärgården. Vi slår upp tältet alldeles invid havet och somnar gott till ljudet av vågorna. Men så mitt i natten vaknar vi av piskande regn, stormiga vindar och kottar som faller ner från tallarna runt om oss. Inte så lätt att sova då man inte riktigt kan känna sig säker på att tältet står stadigt. Vädret lugnade sig, tältet stod kvar och när vi vaknade sken solen och blänkte i havet. Svanarna tittade på oss medan vi åt frukost. Vi tittade tillbaka.
 |
Loftahammar |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar