Dalslandsskogen ropar.Den lockar till sig mig och erbjuder en liten minisemester mina tre sista lediga dagar, innan jobbet ropar ännu högre att jag måste tillbaka till verkligheten. Vi hinner åka några dagar och hämta hem alla kantareller som vi vet växer i klasar i marken där runt sjöarna.
Sent på torsdagskvällen far vi, kommer fram vid midnatt, slänger in det viktigaste, bäddar och kryper upp och lägger oss på loftet i stugan för att sedan vakna upp på en härlig plats till en ny dag och faktiskt inte ha en aning om var man befinner sig.
Den lilla ekan ligger i Svärdlången och eftersom ingen varit ute och åkt med den på flera veckor så var den nu nästan överfylld med regnvatten. Med tomma korgar åker vi ut på sjön, puttrar över på andra sidan och hoppar iland i en vik med näckrosor. Det börjar dugga lite grand när vi kliver in i skogen, men det gör ingenting för luften är ljummen och guldsökningen kan börja. Hunden är förstås med och söker men vi hittar bättre än honom så någon större nytta är det inte. Han tycker det vi gör verkar spännande i alla fall och springer ivrigt med runt våra ben.
Det dröjer inte länge förrän ett hav av gyllengult glimmar till i mossan. Kontrasten mot den gröna mossan är härlig och det luktar så gott när jag försiktigt frigör kantarellerna från löv, barr och annat skogsbös och lägger över dem i min svampkorg. Strax är den redan full.
Kvällen blir fin, solen smeker klipporna och jag måste verkligen glida ner i det klara vattnet. Frihetskänslan sådana stunder överträffar det mesta.
Lite grillad korv och sedan kan metet börja. Någon större fångst blir det inte den kvällen.
Nästa dag skiner solen och vi vill passa på att bada lite innan hösten kommer och vi åker till den långgrunda sandsstranden vid Hökenäs i Västra Silen. Där kombinerar killarna dagen med fiske ute på den lilla ön. Sedan åker vi för att hämta mera kantareller i Skifors, men där hade någon redan hunnit före oss och resultatet blev bara en halv hink. Mera mete från udden i närheten gav lite utdelning. Barnen och jag plockade med oss några liter blåbär så kvällens meny kunde bjuda på lite efterrätt också. MMMmmmmm vilken fest från skogen... Kantarelltoast, alspånsrökta abborrar, blåbär och hallon. Det smakade så gott i torpet.
En natt kvar, en dag kvar sedan är semestern slut. En heldag ute på sjön med sol och bad och brända näsor en sista gång för i år. Jag badar från klipporna och tvättar håret igen bara för att det ska kännas så där fräscht nytvättat och dofta sommar lite längre. Med blandade känslor av vemod och tacksamhet bär det av hemåt igen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar