Annelie attackerar Alanis, allvarligt angrepp av artisteri

Jag insåg precis att jag har levt i skuggan av Alanis Morisette.

Vi har en sak gemensamt hon och jag. Båda är innehavare av en ungersk förälder, fast efter det tar nog likheterna slut.

Hon är mörk och jag är ljus. Hon är smal som en sticka och jag är.. hm låt oss säga inte lika smal som en sticka. Hon är teatralisk på scenen och jag har fått sitta med min mjuka stjärt på en hård stol nedanför en scen ett par gånger fast inte på hennes konserter förstås.

Hon kom till världen exakt en månad före mig vilket gett henne ett orättvist försprång. Hur ska jag kunna ha en chans mot det? Bara därför blev hon den stora stjärnan och jag blev den patetiska hobbytrummisen som bankar loss hjärncellerna hemma i trumhörnet. Men inte är jag bitter för det.. Tro inte det.

Jag får sjunga för djuren vid frukostbordet och de har inte hjärta att klaga och kan inte hålla för öronen. Om Alanis känner sig hedrad så kan jag sjunga till hennes låtar. Eller ännu hellre trumma till dem, det skulle lyfta hennes musik enormt tycker jag. Fast jag vet inte om jag vill för hon har inte ens berättat att hon har släppt en ny platta. Jag fick upptäcka det själv först igår. Sömnigt, jag somnade ju med den här i öronen... 

Havoc

Isn´t it ironic don´t you think / Alanis 

I simply just love this / Annelie