Ynklig, yrvaken yrkeskvinna yrde ytterst ymnigt

Det var så blåsigt idag att till och med jag själv skulle kunna övertalas att tro att jag bor vid kusten. Det gör jag förstås inte för då hade jag velat haft havsutsikt och det har jag ju inte. Precis som alla andra morgnar var jag sen iväg till jobbet och det hade verkligen underlättat om vinden legat på i rätt riktning. Det gjorde den naturligtvis inte och för den delen inte hemåt heller. Kämpigt, pustigt och när ska man någonsin få bättre kondition?
Jag vill också ta tillfället i akt att göra minnesanteckningar; andas med stängd mun om du ska envisas med att flåsa så där. Flugor är inte gott att svälja och inte lätt att undvika när de hamnar rätt ner i halsen i en uppskattad hastighet av 80km/tim. Fast som sagt så uppskattat är det inte.

Helt osökt kommer att jag att tänka på den sköna åttitalsdängan Opposites attract med Paula Abdul. "I take two steps forward, I take two steps back". Jag illustrerar låten på min cykeltur fast lite mer "ett tramp framåt och tre tramp back"

Redan igår kväll reagerade och förvånades även min pojke när han tittade ut genom fönstret, för molnen rörde sig med en nästan onaturlig hastighet över himlen. I kombination med att fasadflaggan fladdrade och blåste rakt västerut var det svårt att få grepp om ifall det inte var så att det var villan som var ute och åkte i stormen. 

Ungefär som den lille söte farbrorn som åker iväg på äventyr med sitt hus i  filmen Upp som jag faktiskt  inte har sett än men som jag bara måste se!