Rysligt kallt.
Jag tar de varmaste lurvigaste vantarna och drar upp luvan ordentligt.
Mycket att göra på jobbet. Det är bra. Då hinner inte tankarna dra iväg åt olika håll.
Det blir däremot oundvikligt på min väg upp till bussen, trots att jag nynnar med till musiken som spelar i öronen. Ofrivilligt rullar tårarna. Bildar närapå iskristaller i ögonvrån.
Det blev ingen operation för pappa.
Det som uppdagades går inte att bota och behandla på kirurgisk väg.
Metastaser i levern. Cancer..cellgifter..
Hur mycket mer orkar du pappa?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar