tisdag 15 januari 2013

Enorm elefant erhåller ensamhet (eller ebb) enligt en envis entusiast

Ibland dyker de upp, de där små minnesbilderna i huvudet.
Anteckningarna i hjärnan från tid som varit. Det är kanske inte alltid så ljusa bilder som lagras i banken av historia. Den ledsna dåtiden gör vi bäst i att sudda ut, först lära oss av den och sedan omsorgsfullt radera. Tiden läker alla sår och får ärren att blekna.

Det sorgliga är att alla vackra, roliga och underbara minnen också tenderar att bli allt mer grumliga med åren. Jag drar min egen slutsats att det antagligen är för att vi annars inte skulle vilja leva i nuet och skapa nya minnen.. att glömma bort. Tröstar mig med det.


Ikväll var jag ändå tillbaka en stund när sonen var en liten skrutt. En kul liten kille med mycket funderingar och tankeverksamhet. Vi hade tappat upp vatten i badkaret och där i skummet satt han och filosoferade. Han hade upptäckt att det blev mindre vatten när man reste sig upp och mer vatten när man satte sig igen. Så... om en elefant skulle bada i vårt badkar så skulle det inte behövas mycket vatten alls! Vilken grej! Fast då skulle han nog inte få plats att bada tillsammans med elefanten. (att elefanten antagligen inte skulle rymmas själv i badkaret över huvud taget gick vi inte vidare in på)





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...