Den årliga Hindermässan med anor från 1300-talet har invaderat stadskärnan, och med den också den tillhörande råa kylan. Bland knallar, torgstånd och ett vimmel av frusna besökare får man nästan känslan av att inte mycket har förändrats sedan de första marknaderna för alla de där åren sedan. Det har det förstås men en uråldrig stämning genomsyrar stadens gator de här dagarna.
Godis, strumpor, väskor, hantverk, godis, mera strumpor, ballonger, korvar, kryddor, godis, munkar, brända mandlar, och ännu mera godis. Några rävar utan innehåll hänger på en ställning. Jag hinner ta ett svep genom myllret på min lunch och har siktat in mig på Vild-Hasses stånd och den vedugnsrökta fläskfilén. Köttet har blivit fryst i kylan och snoret har runnit ner i försäljarens ståtliga mustasch.
Sedan måste man omsorgsfullt välja ut av vem man ska handla marknadsnougaten. Den är ett måste. Längre ner på torget väljer jag ut mitt offer där godiset ser allra mest inbjudande och fräschast ut. Ett halvt kilo blandad nougat toppat med en liten skopa mintkyssar. Nöjd över min godispåse och med insikten att lunchrasten snart är slut går jag tillbaka till jobbet. Jag får känslan av att jag ska väga påsen jag just köpt och upptäcker att jag blivit snuvad på närmre 125g!! Blåst på konfekten.
Jag lovar att jag inte tog en enda bit på vägen tillbaka..
 |
Bildkälla: Örebro läns museum |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar