Det var krigstid i Europa, sirenerna ljöd, bomberna föll och ibland om de inte hann springa bort till skyddsrummet om natten hade de en liten matkällare att gömma sig i. Den matkällaren var långt ifrån fylld med mat.
Min farmor Maria hade en barnslig tro för vad Gud kan göra. Ett naivt handlande som många andra vuxna skulle ignorera eftersom hjärnan uppfattar det som rent logiskt löjligt.. Varför skulle hon sätta på en gryta med vatten på spisen när hon inte hade någon mat att lägga däri? Varför skulle hon lyssna på den rösten som sa det till henne? Men hon gör det. Löjligt nog.
Då knackar det på dörren och där ute står en annan kvinna i byn. Kvinnan säger:
"Jag hörde en röst som sa till mig att gå med mat till det här huset, här är jag nu"
Ingenting är omöjligt.
För Gud är allting möjligt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar