Det betyder att sannolikheten för att det skulle bli sport jag tittar på när jag väl sätter mig i soffan inte är särskilt stor. Nåja förresten, om det kan de lärde tvista.. Det beror ju på hur man ser det. Om man rent kallt utgår från att jag inte alls är intresserad av sport eller om man ska kalkylera med hur stor del av tv-utbudets totala sändningstid som är sportprogram? Jag utmanar de matematiker som vill räkna ut detta att göra det. Lovar att följa upp med spännande resultat om vad det är jag mest tittar på. Annars kan jag enkelt berätta det ändå.. men inte nu.
Jag kan genast vidare avslöja till eventuella analytiker att jag inte är särskilt sportintresserad...alls. I alla fall inte när det rör sig om att utöva fysiska sporter av svettig karaktär i tävlingssyfte. Pingis, badminton, bowling och skridskoåkning på lek kan jag ställa upp på och kan till och med tycka är riktigt kul. Men tar då samtidigt en risk att få en skrattsalva riktad mot mig av motståndare och lekkamrater. Schack anses vara en sport, och så långt kan jag sträcka mig. Behövs ingen bra kondition där, men gärna en hjärna. Det senare tror jag att jag har en.
Att då nästan aldrig se på TV och nästan inte gilla sport det blir en perfekt kombination när jag mot mina principer ändå kan fastna på vintersportprogram på söndagarna så här års. Vitt och härligt ser det ut när de susar nedför backen. Snön skvätter upp på kameralinsen och det blir alldeles prickigt på omgivningen. På så vis känns inte sport så jättejobbigt i soffläge.
Men när vi nu ändå är inne på bra kombinationer så varför inte utveckla fler mixade sporter? Ta skidskytte till exempel. Istället för skytte och längdskidor så sätt gevär i händerna på utförsåkarna. Då snackar vi krav på stabilitet och god tajming på idrottarna och ökad spänning för publiken. Eller varför inte konståkning och kickboxning? Schack och boxning finns ju redan..det låter som en fantastisk sport. Knocka motståndaren helt matt..
Over and out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar