Stridsmannens sista suck - stor sorg, svår smärtsam saknad

Jag kan fortfarande känna ditt hjärta slå under min handflata. Höll länge min hand mot ditt varma bröst sista kvällen med dig. Känner mig nära dig och inbillar mig att jag kan bära med mig en känsla av liv.. lite längre.

Du sover nu pappa. Kan du inte vakna snart?

För din skull är jag tacksam att du fick somna så snabbt, att din tid som svårt sjuk blev kort. Ditt lidande är över. Men kvar här är vi i chock och mitt hjärta är som en stor knut. Det kommer ta lång tid att trassla upp det igen. Sorgen är obeskrivbar.. även för mig som vanligtvis fångar känslor och förmedlar dem omsvepta av ord.

Tomrum.

This is not the end!