Stridsmannens stora segrar, sagolik story

För mig har min far varit den odödliga. Men blev som ni vet nyligen för sjuk och för trött för att orka strida mer. Stora segrar genom åren, och jag är tacksam över den övertid han fått med oss efter den allvarliga incidenten med hjärntumören i femtioårsåldern, återkommande hudcancer och ett par stroker på senare år. Då räknar jag inte med bagateller som flertalet bråckoperationer och diabetes och har säkert också råkat glömma något av allt i journalen.

Sensommaren i fjol firade vi pappas sjuttiofemte födelsedag tillsammans med alla släktingar. Verkligen glad att vi fick göra det innan hans tid var slut. Han uppskattade det stort och vi fick ett fint minne med oss. Att pappa också på vår sista julafton tillsammans läste julevangeliet högt för oss utan att staka sig i talet det minsta och hans egen glädje och lättnad över det är något vi nog heller aldrig glömmer.

Min far var generös och hade ett stort hjärta. Han levde sitt liv i första hand för andra och med Gud i fokus...alltid.

En stor förebild helt enkelt.

     Älska Gud och älska din medmänniska