söndag 17 mars 2013

Strålande söndag som så smått skakar skridskoåkarna, solen skapar sprickor som smäller

Vaknade med en annan känsla än igår.
Inga tvång idag, för idag är det en sådan där underbar klar dag med sol, snö och blå himmel. En sådan där dag som behövs för själen. Jag ger mig ganska snart efter frukost ut på en promenad med hunden och suger åt mig av värmen och ljuset. Tyvärr bråkar min lilltå med mig och det gör skapligt ont när jag går. Det gör också att jag tvekar när vi pratar om att åka ut på sjön, men jag längtar ändå ut på det öppna landskapet och friheten som håller till där. Efter lite tjafs fram och tillbaka och en del irritation åker vi i alla fall, alla utom tonårsdottern som numera bor alldeles för mycket med mobilen på sitt rum.


Skridskorna klämmer för bedrövligt över lilltån och jag överväger att parkera mig i en snödriva och bara sitta där i solen tills de andra har åkt en tur och kommit tillbaka. Fast näe, jag kommer antagligen ångra mig sedan så jag tar envist några skär. Känslan att åka på isen en sådan här fin dag tar bort en del av smärtan. Vi åker längre ut och siktar in oss på klippan där borta.


Isen är bra med undantaget av små hack från långfärdsåkarnas stavar och några större sprickor här och där. Varm choklad i solen är väldigt rogivande och jag dröjer kvar där ute lite längre medan grabbarna får leka av sig en stund utan att de ska känna sig sinkade av mig och min fula tå.

Solen värmer och smälter isen. Än så länge är den tillräckligt tjock att åka på men det händer saker det hör vi på dånet. Det är riktigt läskigt hur det knakar under oss så det ekar över vidderna. Det låter ungefär som en baskagge och jag hör i naturens musik introt till  Walk off the earths cover på Gotyes radioplåga.

Vi har medvind på tillbakavägen, och det går riktigt lätt att åka. Jag flyger fram lika fri som söndagen. 





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...