Jag har alltid älskat skådespeleri, fascinerats av uttrycket och scenerna, kläderna och känslorna. Har minnet av mitt första riktiga teaterbesök på näthinnan som om det var igår. Anne Franks dagbok på stadens anrika teater med plyschstolar.
Jag har alltid sedan barnsben varit som en disktrasa i sådana sammanhang, men faktiskt även på bio och med böcker. Jag suger åt mig och går in i handlingen med hela själen, vilket ibland kan bli riktigt jobbigt och nästan aldrig utan tårar.
Men av dessa tre, störst av dem är teatern.. Speciellt, extra, pampigt, äkta.
Ändå blir det inte besök så ofta. Men NU har jag köpt biljetter till
Hamlet minsann. Längtar till påsk mer än vanligt och ser verkligen fram emot skärtorsdagens besök! Fest.
När jag var liten ville jag bli skådespelare, det har jag säkert redan tjatat om. Jag var med i en liten teatergrupp ett tag men tror nog jag var lite för blyg och osäker då för någon större fortsatt karriär. Men inget är väl någonsin för sent va? Har fortfarande drömmarna kvar.. Kanske man skulle..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar