måndag 1 april 2013

April, april.. alltid allvarlig Annelie accepterar affektion

Jag är dyngförkyld!

Hur många nysar jag högljutt gjort ifrån mig idag vore kul att ha hållt räkning på. Men i takt med hjärncellernas förlust så är det inte så lätt att tänka på det. Eller något annat för den delen. Jag tröstäter lite godis. Jag gillar godis, erkänner min kärlek och tycker att det är elakt att påsken förläggs innan beach 2013.

Drar mig till åminnes att månen får vara med att bestämma när påsken ska infalla, första helgen efter första fullmånen efter vårdagjämningen visst är det så.. och att det var fullmåne precis innan påsk gick inte att ta miste på. Den var enorm på himlen och de som har sett filmen Bruce almighty med Jim Carrey vet vad jag menar.. i scenen där han drar månen närmre för att imponera på sin kvinna. Han förstorar för övrigt inte bara månen.. hennes boobs blir också oförklarligt större.

Men månens kraft är även inblandad i det här med ebb och flod.. vilket borde betyda att om jag har tur så blir det ingen beach..? Orkar inte grubbla mer på det och äter lite mer godis. Jag tar en Mars trots att det är första april. Softar ed studd i soffan på det.

Senare på eftermiddagen är det så pass lä i solen mot väggen ute på altanen att jag vågar mig ut. Barnen och hunden följer med. Värmen gör gott och hunden får leka av sig lite. Han hoppar rockring, högre och högre och får också lite påskgodis som belöning, fast sitt eget förstås. Jag tycker inte om hans godis även om de är formade som hjärtan. Det hjälper liksom inte.

Såpbubbletraditionen från när barnen var små väcks till liv och påskkänslan är total. De fick ofta såpbubblor i sina påskägg förr. Det fick de inte i år men grabben letar rätt på en kvarglömd flaska i syrrans rum och kommer ut och blåser massa bubblor till hunden. Han skulle kanske tycka det var roligt att jaga dem tänkte vi efter vad vi hört berättas om andra hundar, och han sätter mycket riktigt av efter ett par stycken som glider iväg längs husväggen. Men han är skeptisk och plötsligt råkar en landa på nosen när han nosar lite för nära. Den spricker förstås och det skrämmer honom den lille fegisen. Efter det ligger han mest och trycker under min stol i trygghet undan farorna. Vi har i alla fall roligt med bubblandet och se så fina de är i solens sken..






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...