Milstolpe med många maniska men mestadels muntra meningar - mitt maffiga magplask

Kan ni förstå?
Jag fattar det inte.
I och med mitt förra inlägg har jag tydligen klarat av tvåhundra (!) rubriker med varsitt mer eller mindre givande innehåll. Jag har väl i och för sig haft några pauser ibland med idétorka, men jag reser mig igen. Kan inte hålla mig borta, fast börjar undra hur länge till jag fixar dessa insnöade bokstavsenhetliga rubriker. Men jag tänkte nog så också för hundrafemtio inlägg sedan... Får väl säga grattis till mig själv tycker jag.


Dagen till ära har jag så mycket frid i det tomma huset så jag inte riktigt vet vad jag ska göra med all den lugna ron. Karlen är på jobbet, dottern är hos sin kärlek och grabben fick för sig att göra stan och gå på bio med ett par polare. Kvar hemma är jag, hunden och katterna. Jag njuter av den längsta frukosten på länge. Ägg, fil med jordgubbar i och knäcke med ungersk salami på. Mina nyinköpta teburkar ligger i lådan i köksskänken bakom mig. Morgonens teval är enkelt och jag lyfter upp den lilla blå burken med katter på. Mitt te ska smaka choklad och chili idag.




Sedan vill Aslan och jag gå ut och gå i vårsolen. Han bajsar invid ängen, det gör inte jag. Han skäller på en förbipasserande unge på trehjuling, men jag låter bli det också. Aslan tycker inte om fordon på hjul om det så är stora farliga bilar, cyklar eller barnvagnar. Värst är nog det sistnämnda och då särskilt på grusväg. Voffen är liten och rädd och då måste man skälla. Fast om det är en riktigt stor lastbil som är jättejättefarlig då väntar man säkrast tills man passerat tillsammans med matte. Sedan kan man stå på tryggt avstånd, vända sig om och skälla kaxigt efteråt. Slyngel!

När vi kommer hem igen blir jag sugen på ett bad, men inte utomhus riktigt ännu. Näe ett ångande varmt skumbad med citrondoft väntar. Hemmaspa i stillhet det är ledighet för mig. Alla måsten skjuter jag åt sidan, särskilt räkningshögen. Jag behöver inte ens laga mig någon lunch för resterna från gårdagskvällen räcker gott till mig och jag äter den så klart ute i solen. Jordgubbar i cidern ger sommarkänsla. Jag intar min solstol och försöker få några värmande strålar på den bländande vita magen men då kommer det en katt och lägger sig på den. Det kurrar och trampas på magen och visst jag inser att den är mjuk och bylsig som en kudde, men jag hoppar i alla fall över träningen idag. Jag har det bara så gott...som en trött katt i solen.