Det ni, måste ju betyda nu när jag haft ett litet oplanerat uppehåll att jag är saknad av någon och att jag åtminstone har en läsare. Ibland så tappar jag bara orken, tråkigt men sant. Inspirationen och flödet har tröttnat liksom. Hur kul jag än tycker det är att smattra på tangenterna, och hur mycket jag än kan svamla om så vill det sig inte riktigt ge uttryck. Ändå har jag egentligen massor med tankar i huvudet jag skulle kunna yppa i onödan om, grejer som hänt och drömmar som inte blivit av.
Men jag sov faktiskt riktigt gott i natt (om jag pruttade vet jag inte men det gjorde jag säkert.. för även drottningen fiser i sömnen om ni inte visste det särskilt om hon som jag ätit pannkaka och ärtsoppa kvällen innan) Jag sov i alla fall så där mjukt och drömskt och stilla som man bara kan göra när man kryper ner nyduschad i alldeles rena nybytta lakan och för öppet fönster. Svalt och underbart och med plufsigt täcke.
Lakan är ett märkligt stycke tyg som kan ge så många levande barndomsminnen. Spännande övernattningar, stela gamla över- och underlakan och stickiga filtar före påslakanens tid hos någon äldre släkting eller på något sommarläger. Dofter man aldrig glömmer och som får en att bli en liten flicka igen när man blundar och minns (eller pojke om man nu varit en sådan). Tills man slår upp ögonen nästa morgon, tittar sig i spegeln och möts av ett något rynkigare ansikte än det man hade i drömmen. Tiden går, men minnena och doften av rena lakan består.
Nu är det åter dags att sova, dagarna bara försvinner en efter en. Ute blåser snålt, inne sprakar brasan.
Godnatt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar