Jag måste vara inne i en period där mitt pladdrande inte verkar sina. Allt jag ser, små ögonblick av livsglimtar och allt jag gör, mer eller mindre knäppa inslag ger mig inspiration till att få skriva ihop ett inlägg. Jag har lagt märke till och faktiskt kommit på mig själv flera gånger att jag tänker i bloggform i princip allt nuförtiden.
Vardagsdravel som blir till bilder som omvandlas till meningar med någon form av mening, ungefär så här..
"Jag hoppar med lätta steg av bussen i solskenet. Pigg av våren. Framför mig och före mig hoppar ett par små Thailändskor i låga ballerinaskor också av desto lättare och ändå snabbare. De är båda bra mycket kortare än jag, uppskattningsvis knappt en och en halv meter över havet, och jag känner mig riktigt lång och reslig där jag går bakom dem över gatan den här tysta morgonen i staden. Just den här dagen har jag till och med hittat mina klackskor som gör mig längre än vanligt.."
och så fortsätter dagen.. med massor med intryck att uttrycka..ända tills jag blir så trött i ögonen att jag istället somnar i soffan framför "50 first dates" med Drew Barrymore och Adam Sandler. Jag somnar inte i soffan tillsammans med dem, de är med i filmen förstås. Filmen som visserligen är jättesöt men som jag redan sett alltför många gånger. Med den längsta reklamen på sexan hinner man i alla fall glömma bort filmen man tittat på..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar