Jag har inte börjat cykla än, fast jag borde. Våren är här, cykelbanorna åkbara och fettet behöver motioneras. Ändå står jag fortfarande och väntar på bussen. Idag strålar solen från blå himmel. Träd och buskar börjar få det där vackra ljusgröna skimret. Den svala vinden har lugnat sig och det är riktigt skönt. Jag brukar oftast ha musik i öronen för att fly verkligheten, men inte idag. Idag vill jag vara närvarande och faktiskt höra fåglarna och vårens alla andra ljud runt omkring mig. Till och med bilarna som svischar förbi utan vinterdäck känns som ett mysigt ljud att lyssna på den här morgonen.
Så kommer bussen. Jag kliver på för att ansluta mig till de andra halvsovande resenärerna som de allra flesta har åkt ända från Hjortkvarn. Då piper mitt busskort så där retligt som betyder att det inte fungerar. Det betyder inte att det är slut med pengar på kortet för jag laddade det på väg till jobbet i lördags. Det betyder bara att det blivit avmagnetiserat ...igen.
Busschaufförskan ifrågasätter hur jag förvarar mitt busskort och behärskat men med underliggande irritation förklarar jag att jag efter åtskilliga avmagnetiseringar lärt mig att vidta åtgärder och att jag noggrant lägger det separat från allting annat. Hon sneglar på min svarta skinnväska och yttrar snorkigt
"Men du har ju magnetlås på det där andra facket på väskan..."
"Öh ja, skulle det vara orsaken? Kortet ligger i en plastficka seperat i en annan del av väskan. Andra kort förvaras på liknande sätt i andra små sidofack, varför blir då inte de också avmagnetiserade?" kontrar jag. Hon kan inte komma med någon förklaring och låter mig åka med gratis.
Så får jag ännu en gång snällt ta mig upp till Länstrafikens kontor för att byta ut mitt kort och jag överväger att tipsa dem om skriva ut på hemsidan att rabattkort inte kan införskaffas om du äger en väska med magnetlås på, alternativt uppmana om att shoppa ny väska samtidigt. Men jag är snäll mot tjejen i receptionen. Det är ju trots allt inte hennes fel. Men busschaufförskan tyckte att det var mitt fel.
Måste bero på min parfym, Magnetism by Escada..
Tur att det finns charmiga chaufförer också. Min favorit kör ofta kvällsturen på 727:an. Den kvinnan ser alla som kliver på, välkomnar oss hjärtligt in och säjer "Nu åker vi hem..!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar