Blandar berättandet - berör bombarderande bin, blåbärsblå blommande blåklockor

I godan ro satt vi och mös i varsin poolstol den där sommardagen för ett par veckor sedan...

Plötsligt hör vi ett högljutt dammsugarlikt surr på väg emot oss. En stor svärm av oidentifierade flygande föremål svävade otäckt nära. Domen är över oss och plågan ett faktum.. tänkte jag och försökte kravla mig över poolkanten upp på altanen och vidare in i huset fortare än kvickt. De andra gjorde naturligtvis samma sak. Vi konstaterade att det var en enorm bisvärm och att bli omhuldad av dessa insekter var i sanning en ny upplevelse. Drottningen och hennes anhängare hade rymt från sin tidigare boplats och ville nu tydligen bosätta sig i vår stora gran på tomten.

Det ville inte jag. Så en farbror biodlare fick komma och titta på eländet och han blev alldeles lyrisk över dessa trettiotusen bin och ville hämta hem dem till sig. Det tyckte jag var en mycket bra idé. Sagt och gjort! Farbrorn utrustade sig med låång stege, bra skyddskläder och hink. Jag begrundade alltsammans på betryggande avstånd genom fönsterrutan och farbrorn med det vita håret och virveln på hjässan var av utländsk härkomst och jobbigt lik min saknade far.  Han skakade vant ner den stora klasen bin i hinken och som tack fick vi en stor burk honung från hans biodling i Karlslund.
Bra bieffekt!

Med bin hör också blommor enligt uttrycket, men det avsnittet tror jag inte vi går in på just idag. Jag vill bara säga att blåklockor är oerhört vackra när de ståtligt vajar i vinden ljumma sommarkvällar. Uppskattar knippet med de stora höga klockorna som växer i gräsmattan alldeles vid sidan av jasminbusken, och när ljuset går igenom de skira blombladen så påminner den blå färgen om blåbär och mjölk.

Trots att experterna uttalat sig om att det i år inte blir några blåbär så har vi redan ätit flera skålar med bär och gräddmjölk, i frukostfilen flera morgnar och i en smarrig paj med vaniljsås. Så dä så!