Jag har förgäves inväntat rätt tillfälle och rätt inspiration. Den verkar inte komma.
Under tvång försöker jag nu minnas månaden som gått.
Det var fortfarande sommar då. Det känns så länge sedan. Nu är det höst och de tydliga detaljerna från allt som hänt syns nu för mig som en suddig dröm.
Det är just därför jag egentligen vill skriva, för att alla fragment ska bli till en tydligare helhet med hjälp av ordets makt och kanske en och annan talande bild. Ettusenett ord säger nog på ett ut lika mycket som en bild, och bilden kan förtydliga textens diffusa mening om det bara rör sig om ett par hundra svamlande ord som nu. Jag önskar mig mer inspiration i en för tidig julklapp.
Mamma fyllde år det vet jag och pappa skulle också ha fyllt år. Med födelsedagarna med en dags mellanrum har vi alltid firat dem på samma dag tillsammans med tårta och släktståhej. Så blev det inte i år. Det kändes så tomt. Saknaden man börjat vänja sig vid och lyckats trycka undan lite kom tillbaka som en plågsam klump i hjärtat. Men det är ju inte mammas fel. Vi firade så klart hennes födelsedag även utan pappa med sedvanligt födelsedagsfika och paket, tillsammans med flera släktingar som njöt av sensommarsolen i trädgården.
Det sades mig att allt man gör utan den man saknar för första gången är jobbigast, att det blir lättare sedan..
Så är det nog.
Två veckors semester fick jag också i augusti.. de nya upplevelserna vill jag skriva om, men det kräver allt en egen rubrik.
//Annelie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar