Nu var det ett tag sedan matte skrev något här så jag tänkte ta över. Jag vill också få en chans att lämna mitt tassavtryck till eftervärlden. Lägger beslag på agendan och ett namnbyte på bloggen vore på sin plats. Kom gärna med vackra förslag.
Jag lever faktiskt här med de andra jag också men får aldrig yppa något utifrån mitt perspektiv. Måste alltid hänga med eller inte på de tvåbentas villkor. Jag är liten och söt men mitt namn är kungligt. En tysk mellanspets med gyllenfärgad päls likt ett lejon och med bakben som en fauns. Det är väl antagligen därför jag fick mitt namn hämtat ur serien om Narnia av C.S. Lewis. Men jag gillar det och väljer att lystra till det om inte annat när jag får godis.
Jag kan en hel del tricks som jag lärt mig men det tänker jag inte skryta om. Att snurra runt på två ben, göra "highfive" och rulla runt på golvet är inget jag är jättestolt över inför andra hundar, men belöningarna är goda och i hemmets vrå när ingen ser på då gör jag det för den goda smakens skull.
Min art kan ibland ha ett rykte om sig att vara skällig, men det är väl självklart att jag skäller ut den tvåbening som kommer oanmäld. Jag vaktar här, det här är mitt kungarike och ingen slipper obemärkt förbi. Vidare så måste jag skälla ut de där hemska rullande enormt stora konserverna utomhus som morrar och släpper ut giftig rök från stjärten. Det händer att jag också släpper ut lite från stjärten det ska jag erkänna men det känns mer naturligt. Jag brukar vanligtvis inte skrämma skiten ur någon annan.
Nu är jag inne efter en långpromenad, är trött, tyst och snäll såvida inte rådjuren ämnar stryka förbi utanför det stora fönstret i vardagsrummet. Med graciös stil hoppar jag upp i soffan (mycket mer graciöst än när katterna hoppar det kan du skriva upp) och lägger mig bredvid matte och gosar en stund. Varmt skönt och tryggt. Min matte, min soffa, mitt kungarike.
//Aslan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar