Varför jag inleder på engelska vet jag inte. Ibland faller orden bara över mig så och då blir det som det blir. Kan tycka att det hade varit snyggt att återvända med en inledning på dansant teckenspråk, precis som Loreen, men fick problem med det praktiska. Tangentbordet har inga färdiga tecken och att filma mej just nu denna sköna söndag är verkligen inte aktuellt. Jag ser alldeles för ledig ut helt enkelt. Efter ett varmt, skummigt morgonbad hoppade jag osminkad i min allra ledigaste, mjukaste dress.
En lång hotellfrukost fast hemma med blåbär i filen, ägg, rostat bröd och stor balja gott te hör softa söndagsmorgnar till. Avslappnat och utan press att över huvud taget se någonting på detta uppblåsta och påkostade vinter-OS i Sotji. Ändå kan jag hänga med i kallpratet i mötet med människorna tack vare era Facebookstatusar såsom "kall, kallare, Kalla" eller "Hellner is da man". Vilken tur.
Då.. föll plötsligt den konstiga längtan över mig att återvända hit. Så nu sitter jag här med benen uppslängda och musik inkopplade i öronen. Vad jag babblar om eller vad det ska tillföra det vet jag inte riktigt. Men jag har det i alla fall gott här och precis nu hittar solen fram mellan träden och bländar mig när jag tittar ut genom det stora fönstret bredvid mig. Där utanför ligger också resterna av något som för ett par veckor sedan var en vacker snöskapelse med stora bomber. Snöhen är död nu och morotsnäsan ligger sorgligt skrumpen på barmark bredvid en alltmer försvinnande snöhög.
"In Narnia there´s always winter but never christmas"..
men när kungen kommer blir det minsann andra bullar. Länge leve Aslan.. våren är gång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar