Jag älskar dialekter.
Minns när jag var barn att jag försökte härma alla som pratade annorlunda. Inte för att göra mig lustig utan för att jag såg upp till er. När kusinerna kom på besök från Lund och efter en vecka tillsammans undrade mamma varför jag talade skånska. Det stämde inte riktigt här i gnällbältet. Eller när vi var i Värmlands skogar på sommarsemester och kom hem därifrån så tyckte mina lekkompisar hemma på gården att jag pratade underligt. Däremot skämdes jag över min egen närkingska och kanske det var därför jag snappade upp andras dialekter så snabbt.
Men förstås även idag i vuxen ålder så älskar jag mötet med andra människor som pratar lite annorlunda svenska. Lite alldeles särskilt folket från Linköping, Norrköping och Dalarna tror jag. De är i alla fall roligast att härma efter. Det händer att jag faktiskt ringer en kollega i Linköping bara för att få höra henne tala och sedan är jag med i tugget. "Veij har rouligt över telefån då"..
Men i Skåne, mer exakt i Malmö finns en gata som skåningarna själva inte kan uttala. Lite tokigt att den ligger där faktiskt, eller egentligen helt hysteriskt jätteskoj om man har tendens till bajshumor. För att förstå vad jag fikar efter så läses så följande fråga på er charmigaste skånska:
"Kan du visa mäj vägen till Bergsgatan?"
Bajsgatan? Var sa du att du skulle!?
Samma söta princip med den kvinnliga skånskan i naturprogrammet på teve som berättade om de fantastiska "bajsgetterna" och de ståtliga "bajsgorillorna" i de dimhöljda bergen. Vackert, myckert vackert.. skitfint berättat till och med.
Härom halvåret cirkulerade på Facebook en annan kul grej också vad gäller det skånska snacket som ni säkert känner igen och redan har skrattat åt.
Den där historien om att man faktiskt inte kan säja "What a handsome face"
utan att det i själva verket låter som en skåning som säjer "Va de han som fes.."
Jag hoppas inte någon tar illa upp nu, för jag menar verkligen inte att håna. Jag älskar nämligen charmen med olikheterna i språket och är egentligen mest avundsjuk på er andra och era underbara dialekter.
För hur kul är det att va "fudd och uppvuxun i gnellbeltet" och låta som en monoton tråkmåns.
Dessutom är närkingskan enligt en SIFO-undersökning som gjordes för tre år sedan den osexigaste dialekten i Sverige. Vågar inte hoppas på att den precis som mänskligheten i allmänhet blivit sexigare med åren..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar