Inbillad Indiana i inlevelserikt inlägg

Känner mig lite som en bråkdel av Indiana Jones när jag försöker ducka för spindelnäten under min väg genom skogen. Jag lyckas inte och förtvivlat spottande och fräsande måste jag avlägsna det som klistrat sig fast i mitt obekväma ansiktsuttryck.

Vidare ut på asfalten måste jag parera på liv och död för sniglarna av olika arter. Snabbt och smidigt rör jag mina fötter för att inte få blod på mitt samvete. Någon annan har inte varit lika human som jag. Längre fram sitter en tjock orange katt mitt på vägen, den blänger på mig på håll men smiter sedan skyldigt därifrån in i skogen. På brottsplatsen ligger en stackars livlös skogsmus och jag anar vem den skyldige är...