Jag kliver av på torget som vanligt och går ner på Ica för att slå mig till ro på bänken med Spotify i öronen i väntan på kollegorna. Solen skiner och därför blir kontrasten stor när jag kliver in genom dörrarna och det är alldeles nattsvart där inne i butikslokalen. Vi verkar ha drabbats av strömavbrott och det känns nästan som att jag kliver ner i en mörk grotta bortsett från att här hänger inga fladdermöss i taket. Vid entrén står istället en biffig kille bestämt med armarna i kors och benen lätt isär. Han vill visa med hela sitt kroppsspråk att han inte släpper fram och förbi någon. Han behöver inte oroa sig för mig för jag hade ändå inte tänkt att gå in där och handla något den här morgonen, jag ville bara få låna bänken lite längre bort som jag brukar.
Spotify hackar och Facebook uppdateras inte, jag kan inte messa och inte ens ringa ett vanligt samtal med min mobil. Det här är ju fruktansvärt! Var är nu alla gamla hederliga telefonkiosker om man skulle behöva en, och inte bara för att i smyg kunna rätta till strumpbyxorna om de råkat halka ner. Hela staden är strömlös och mänskligheten håller andan.
I ett hörn står en man och visslar, han verkar nöjd över att han fått tag i en kopp kaffe medan det ännu var varmt. Helt oväntat går han plötsligt fram till bänken där jag och två män har parkerat oss, och det är inte för att han vill försöka få plats att sitta bredvid oss. Han kommer fram för att prata! Det är så osvenskt så jag blir helt kallsvettig. Tack och lov att han inte börjar pratar med mig. Jag kan inte prata, jag måste kolla flödet på Facebook.. det kanske har uppdaterats nu.
"och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.."
Joh. 1:5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar