Efter tre dagar och två nätter ute på fjället återvänder vi till den lilla stugan på höjden på andra sidan sjön. Då någon varit klok nog att stänga av strömmen när vi gav oss ut på äventyr men inte tänkt på att det fanns matvaror i kylskåpet, fick denne någon ta en tur till närmsta bästa butik i Ljungdalen för att fylla på med några nödvändigheter som förfors. Vi vilar, badar ångande varmt i karet ute under tallen nere vid bäcken och bara tar igen oss efter all vandring. Den känns liksom i hela kroppen.
Sedan passar jag på att få vidrig migrän på kvällen, det hade jag väl ändå kunnat få slippa. Jag däckar nere i hörnsoffan och vaknar mitt i natten med panik, för det sista jag hörde i dimman på kvällen var att mannen skulle ner till bäcken i mörkret och bada. Lampan lyser fortfarande i vardagsrummet och jag börjar tänka om mannen någonsin kom upp igen eller om han har drunknat där nere i ensamheten.. Jag ropar upp till barnen på loftet men då svarar mannen yrvaket och jag kliver darrigt upp och släcker lampan och somnar om.
Nästa morgon är vi alla piggare och vi har en dag kvar att hitta på något mer innan vi måste återvända till civilisationen. Så vi packar en rygga med mat och ger oss iväg på en ny vandring upp mot Högrensvålen. Laddade för en dagstur i både skog och fjällnatur och med en ny förhoppning om att få se renar där. Väl uppe vid vallen lämnar vi packningen vid en av stugorna och kämpar oss lättare upp på höjden med en magnifik utsikt som belöning.
Vi lagar vår lunch vid tjärnen nedanför när vi kommit ner igen och två av oss tar oss friheten att bada härligt där i det kalla, klara vattnet i höstsolen. Fantastiskt! Men återigen inga renar som tittar på. Inte ens en liten fjällämmel.
När det så till sist blev dags att åka hemåt över Flatruet förstod vi varför, för varenda ren i hela omgivningen måste ha vallfärdat dit. Där var hela vägen täckt av flock efter flock och renarna brydde sig inte ett dyft om bilarna. Vi inkräktade på deras passage, och så är det för vägens sträckning går helt över fjället i djurens vildmark. Respekt! Tack för att vi återigen fick låna naturen för en oförglömlig upplevelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar