Spektakulär show, Skillet spelar sig svettiga - suveränt scenspråk

Tjejen blev eld och lågor när hon fick höra att en av hennes favoritband skulle på turné. Ett enda stopp skulle Skillet göra i Sverige i Stockholm på Debaser Strand söndagen den 26:e oktober. Det var bara en hake, hon blir inte insläppt där utan målsmans sällskap. Det hjälper inte ens att kompisen, den unge mannen som gärna ville följa med precis har fyllt arton. Då får rockmamman offra sig och gå på konsert med tonåringarna. Det kunde jag nog ställa upp på, bara jag får ledigt från jobbet på kort varsel..

Några sms senare, lite fix med biljetter, bussresa och boende så stod allt klart - vi skulle på äventyr i storstaden. Eftersom jag normalt är av den planerande typen så såg jag till att allt blev hyfsat billigt och att övernattningen blev så nära gigstället som möjligt. Vi blev helt enkelt tvungna att stanna till nästa dag då det inte går vare sig tåg eller bussar så sent efter att mörkret har fallit.

Så dumpade vi våra väskor på det charmiga lilla pensionatet på Hornsgatan och matade sedan våra hungriga magar med lite kinamat på Mariatorget. Lite utseendefix, skinnbrallor på och så spatserade vi Hornsgatan fram för att rocka loss. Nämen glömde jag säga att jag fick tag i VIP-biljetter åt oss,
jomenvisst! Vi skulle få träffa stjärnorna innan, hälsa på dem och säga att de är grymma och sedan en förevigad bild på det. De skrattade åt mig när jag först släppte fram tjejen och hennes killiga vän för en egen bild utan mig, varpå leadsinger Mr Cooper (längst till höger i bild) säger:
"yeah, mothers deserves a picture of their own!"

Det här var riktigt stort och jag känner mig just nu ungefär som när jag var tolv bast och besatt av Europe. Jen Ledger är utan tvekan den coolaste trumbruden och jag har fått stått alldeles jämte henne. Wooooow alltså!

Längst fram stod vi så att svettet stänkte på oss från scenen. Förband var Smash Into Pieces och de lyckades värma upp publiken rätt bra men vilken skillnad när Skillet sedan kom in och röjde. Vilket ös och vilken show med hårdrocken i kombination med fiolen och cellon. Så vansinnigt snyggt. Älskar sådan musik och jag är stolt och glad över att min dotter har samma musiksmak och övertalade mig att åka (vilket visserligen inte var jättesvårt).

Ett härligt minne har vi skapat i våra sinnen i och med denna tripp tillsammans, men tjejen fick även ett annat minne från kvällen. För när gitarristen Seth Morrison lutade sig framåt och sträckte ut sin hand till henne från scenen trodde hon att hon skulle få hälsa på honom men förvånat kände hon hur han släppte ifrån sig sitt plektrum. Hennes lycka var fullkomlig.
Tack Skillet och tack Stockholm.