Hungrig har höstliga hallucinationer, härrör huvudsakligen Härjedalen.

Det har redan gått en bra bit in i september, men än har jag inte börjat med strumpor. Vi får väl se hur länge jag envisas med att hålla kvar sommaren i sinnet. Så lätt är det inte när jag kommer hungrig hem från jobbet och tar mig en smörgås för att stilla magknorret. Ett tunnbröd som smakar som alla minnen från Härjedalens höstar på en gång. Konflikt pågår i huvudet medan jag tuggar. Minnena och illusionerna av den klara, höga luften, färgprakten och den friska, kalla bäcken får mig att längta dit och nära nog efter ett par strumpor.